Museum

Entré 50 kr för vuxna, 20 kr för barn under 12 år.

Här, i källaren till gamla Ravlunda Bränneri där det en gång i tiden brändes råsprit, finns samlingen med moppar, scootrar och motorcyklar.

I montrarnas skyltfönster – som i en liten kåkstad! – kryllar det av leksaks- och modellbilar i olika skalor och från skilda epoker.

I år finns också en samling trevliga båtmodeller av olika typer att beundra. Plåt från Japan, plast från Tyskland och hederligt trävirke från England. Allt möjligt alltså. Bara det är tillräckligt gammalt och charmigt platsar det på museet Kul-på-hjul, helgat till minnet av gamla saker.

Allra mest uppskattar emellertid besökarna de två modelljärnvägarna. Nära entrén finns den långsmala järnvägen, som ger en liten bild av USA i slutet av 1940-talet. Dammigt och lite lagom slitet. Längre in i museet är det risk att fastna ganska länge vid den stora modelljärnvägen som visar en bit av Sverige, kanske Bergslagen, omkring 1962. Här pilar tågen omkring, försvinner i bergen och dyker upp igen där besökarna minst anar det. Massor av detaljer, som bilar och gubbar, skrot och mycket annat gör att man gärna stannar länge – det finns alltid mer att hitta.

– Det är just detta som är charmen: blandningen av grejer från skilda epoker och olika håll i världen, säger Peter Haventon, som påpekar att allt på museet har med kommunikation att göra.

Tonvikten ligger på prylar från 1950-talet, men här finns grejer med så sent ursprung som 1980-talet.

Några tusen personer besöker museet varje år och både barnfamiljer och äldre fascineras av Kul-på-hjul-museets samlingar, berättar Peter Haventon.

Museet uppskattas av besökare i alla åldrar. För barnen är det först och främst modelljärnvägarna som lockar och för lite äldre besökare är det igenkänningsfaktorn i nästan allting som gör det spännande, att plötsligt återse leksaker som man trodde att man hade glömt för 50 år sedan. Och vem kan motstå en välbyggd modelljärnväg?

– Museet har vuxit ganska mycket på de här åren. Jag tar in det jag ramlar över eller det som någon erbjuder mig, säger Peter Haventon.

Och det är många som vill lämna bidrag till Kul-på-hjul-museet, många som är glada över att någon tagit på sig uppgiften att bevara saker från äldre tider.

– Folk säger ofta: ”synd att jag har slängt en sådan”. Jag brukar säga att förutsättningen för att kunna ha ett museum är att folk slängt det mesta, säger Peter Haventon. Men det är klart, lite mer kunde kanske ha sparats…